Vi ska vara sedda

Efter mitt senaste blogginlägg fick jag en mycket bra och insiktsfull kommentar av "Friheten kostar allt". Kommentaren tog upp nödvändigheten av att PP måste bli mer synlig, inte bara ute på internet utan irl. Han hade som dröm att kunna sätta upp ett lila partytält ett par dagar i vecka i hemstaden och komma ut bland folket.

Jag tycker att det var en vettig och klarsynt dröm. För det är precis vad vi behöver. Vi är ett av de partier som är lättast att få kontakt med, vi syns här ute i cyberrymden, man kommer åt oss. Men vi behöver ta den tillgängligheten och flytta ut den till verkligheten. tall alla dem som inte letar upp oss på nätet. Inte för att det är val, inte för att vi vill ha publisitet utan för att vi vill ha kontakt med människorna. Vi vill vara tillgängliga. Vi kämpar för allas rättigheter och därför ska vi vara tillgängliga för alla.

Låt oss sticka ut från resten av politikerna. Låt oss visa att vi är en del av folket, att vi finns här även när vi inte fiskar efter röster. Vi försvinner inte så länge de frågor vi kämpar för finns kvar.

Det borde finnas ett lila tält i alla större städer, och även de mindre. Det borde finnas en elelr flera personer där som kan svar på frågor, som kan anteckan åsikter och föra dem vidare. Låt oss förankra oss i sveriges verklighet.

Tänk er senariot:

Karl är 65 år, han äger ingen dator, men han är politiskt intreserad och läser i alla fall en dagstidning om dagen. Han läser i krönikor om hur pirater är snoriga tonårskillar som vill stjäla pengar från hårt arbetande konstnärer och artister. Karl tycker att det är underligt att någon skulle rösta på ett sådant parti. Han kan inte se alla de komentarerna som krönikan får på nätet, inte heller kan han läsa alla de bloggar som skrivs av piratpartister elelr sympatisörer. På tv'n ser han inte mycket av partiet, det lilla han ser är fem minuter här och där. I hans värld så är alla piratpartister mellan 15 och 25, alla är män och de är lata och snåla.

Så en lördag så går Karl till torget för att som vanligt köpa hans lördagsfralla och lite färsk fisk. Brevid fiskbilen står ett lila tält och utanför står en kvinan i 40-års åldern och ler vänligt mot honom. När han går förbi börjar de prata och snart har Karl fått veta att även om många som röstar Pirat är unga män så är det långt ifrån alla. Partiets enda mål är inte alls att kunna ladda ner fritt från nätet. De har frågor som berör även honom. Han får med sig en lite broshyr hem som han läser igenom och nästa lördag så står tältet där igen. Nu är det en ung kille som står där. Karl har lite frågor som han ställer och de pratar en stund. Veckan där på står det en annan ung kille och nu har Karl tänkt till lite och har ett par bra förslag på saker han vill att partiet ska tänka på. Den unga killen anteckanr det och lovar att återkomma.

Karl inser att han kanske skulle kunan rösta pirat i nästa val, det är ju trots allt så trevligt när de unga engagerar sig i de viktiga frågorna.

Även om vi tror att alla har en dator, och även om vi tror att alal som har en dator använder internet för att ta reda på sanningen och få en varierad syn på saker. Tyvärr så är inte det alltid fallet. Vi är superbra på att synas på internet, vi börjar bli bättre på att synas i media, men vi behöver synas i vardagen. Vi behöver bli verkliga människor för alla andra, vi behöver visa att vi inte är en homogen grupp som består av lata unga män som inte orkar eller som är för snåla att handla cd-skivor i affären.

Om vi finns där ute och visar upp oss innan valet, under valet och efter valet så kommer människors syn på oss att ändras. Vi kommer nå fler och fler människor. Fram för allt så kommer vi att få förankring hos allmänheten, vi kommer att få veta vad de tycker och vi kommer att kunna lyssna. Vio kommer inte att försvinna och blekna.

Så låt oss gå ut och synas. Leta upp människor och låt dem leta upp oss. Låt oss vara öppna och lyssna, vi har inte alla svar men vi vet vad vi vill. Så res er pirater och gå ut med datorn under armen och möt folket. Den lila färgen ska vara lika med öppenhet och närhet. Vi är inte som resten av politikerna, vi vill inte bara lyssna när det är val, vi vill inte lova saker vi inte tänker hålla, vi är inga kinderägg!!

IP- nummer är personuppgifter

Ja det är ju ett litet steg i rätt riktning, detta får jag säga.

Regeringsrätten har en gång för alla slagit fast att IP-numren ska ses som personuppgifter och därför gå under PUL (personuppgiftslagen). DN menar att detta gör IPRED tandlös, jag önskar så var fallet.

Det som vid första anblick ser ut som en seger verkar i realiteten inte få någon effekt alls. Som Rick så rätt påpekar i sin blogg så finns det i IPRED ett undantag för PUL:

8.2.11 Undantag från 21 § personuppgiftslagen
Regeringens förslag: I … upphovsrättslagen … införs bestämmelser som innebär att det inte krävs särskilt undantag enligt 21 § personuppgiftslagen (1998:204) för att få behandla personuppgifter om immaterialrättsintrång, när behandlingen är nödvändig för att ett rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller försvaras.

En annan tanke som har dykt upp i diskussioner är att eftersom dommen i realiteten är verkningslös så kan den vara ett förklätt försök att fastställa en koppling mellan en person och en IP-adress. Idag kan man ju alltid försvara sig med att det inte var jag som laddade ner eller skrev mailet osv. Men blir IP en personuppgift så måste det knytas till en fysisk person och på så sätt få en fysisk person som kan hållas ansvarig.

Hur det rör sig på den fronten tänker jag inte spekulera i. Men jag vill påminna om att kriget inte är vunnet, inte ens slaget. Vi har klarat första anstormningen men mycket åtestår.

Kvalité inte kvantitet

Hur många gånger ska piratpartiet bli ansatta för att man väljer att satsa på frågor som man är insatt i och är duktig på? Vi blir allt som oftast kallade för enfrågeparti, trotts att vi i alla fall driver tre huvudfrågor, kanske vore det lite bättre att kalla oss fokusparti. Vi fokuserar där vi ser att problemet finns. Vi vet att vi inte kan fokusera på allt eller vara experter på allt. Så vi fokuserar på det vi kan. Detta gör inte att väljarna som väljer PP är idioter, eller inte fattar vad de röstar på. Tvärt om så har de till skillnad mot de flesta vaneröstare taget ett medvetet beslut om att rösta på PP, ofta efter att ha läst på ordentligt i de frågor som PP driver. Hur många av de som röstar på S och M har läst deras program?

Visst skulle PP kunna lova vitt och brett att hjälpa miljön, stoppa knarket och massa andra trevliga saker. Vi skulle kunna utöka vårt program i oändlighet, men ärligt talat, borde vi inte satsa på kvalité framför kvantitet? Handlar det inte om vem som håller sina löften bäst framför vem som kan komma på flest löften?

För att förtydliga varför det inte är ett problem, utan en fördel, att rösta på ett ärligt parti så låt oss göra en jämförelse.

Du ska ut och äta middag, du får välja mellan två kokkar som satt ihop var sin meny med begränsad budget.
Den förste kocken funderar på vad gästerna vill ha och skriver en meny; förrätt blir foi gras på rågbröd, huvudrätt blir en rådjurssadel med massor av färska primörer och till efterrätt så blir det champagnemosse på belgiskchokladspegel.
Den andra kocken tittar på budgeten och inser att den inte är så stor och inser att han bara kan lova en rätt, resten av menyn måste han bestämma när han vet hur mycket pengar han får över. Så han skriver bara ut sin huvudrätt som blir helstekt fläskfilé med färskpotatis och svampstuvning.

Så kommer det gäster och tittar på de båda menyerna. En tänker att det vore spännande att prova foi gras och väljer den förste, en annan älskar choklad och väljer därför också den första. Andra tänker att det är bättre att välja det man vet var det blir och väljer därför också den första kocken.
Men en del tycker att det finns inget godare än stekt fläskfilé, så de väljer kock nummer två. De blir hånade av de andra för de vet ju inte var de till för och efterrätt. Men de är nöjda så länge de får sin fläskfilé.

Nu åker kockarna till affären. Den andra kocken köper det han behöver till sin huvudrätt och tar sedan resten av pengarna och improviserar ihop en för och efterrätt som han blir nöjd med. Den första kocken inser i affären att pengarna aldrig kommer att räcka till allt det han vill ha. Han väljer precis som kock nr två att satsa på huvudrätten och byter ut för och efterrätt mot billigare alternativ.

När de så serverar maten så kommer omkring 60% av den förste kockens kunder bli besvikna, de valde honom för hans för och efterrätter men får något helt annat. Bara 30% blir nöjda eftersom de valde efter huvudrätten.
Hos den andra kocken så är 100% nöjda, de fick vad de bad om och därför var de nöjda. På det hela är de glada att kocken var ärlig redan från början så att de visste vad de fick.

Min röst är redan lagd, och det känns tryggt att jag vet vad jag röstade på. Jag röstade för personlig integritet och det är precis vad min röst kommer att användas till.

Politiker är som kinderägg

Det är kanske inte den vanligaste jämförelsen men den kom till mig när jag stod i kön på Willys. Bakom mig stod en barnfamilj med en liten son som så gärna ville ha ett kinderägg. Mamman försökte i det längsta att hålla ut och sa till slut "Du får ju ändå aldrig den leksaken du vill ha".

Så visst är många politiker som kinderägg. I valtider lockar de oss med söta och goda vallöften, precis som barnen lockas av den goda chokladen och den förväntade roliga leksaken. Vi kan omöjligt stå emot utan lägger vår röst på dem, vi köper ägget och mumsar i oss chokladen. Sedan när valet är över och rösterna är säkrade så kommer överraskningen som inte alls är den man ville ha. Istället för den där häftiga grävmaskinen som man skulle få sätta ihop själv får man en liten groda med solglasögon i plast. I stället för det som så ädelt lovades innan valet är bortglömt och i stället dimper FRA, IPRED och andra läskiga otäcka överraskningar ner i knät.

Konstigt nog så är det just piratpartiets ärlighet som ofta angrips från olika håll. När partiledaren och den översta kandidaten till EP är ärliga med bland annat sina finansiella villkor så anklagar man dem från allt i från att vara lyckosökare till att vara tiggare. Ärligt talat så är det uppfriskande att någon skriver ut vilken leksak som finns i ägget!
Det samma gäller med alla som ropar och skriker om att PP är ett enfrågeparti (vilket inte stämmer alls utan snarare är vi ett trefrågeparti). Även här så är partiet helt enkelt ärliga och säger att ingen kan vara expert på allt. Det finns de som kan miljö, ekonomi och annat bättre än vi och därför är vi villiga att lyssna till dem. Vi erkänner att vi är riktigt duktiga på det vi säger att vi kan och att vi anser att det är det mest grundläggande för alla demokratiska samhällen. Har det helt plötsligt blivit omodernt att vara ärlig? Är vi så vana vid alla vackra löften att vi inte kan föreställa oss att en politiker kan vara ärlig? Är vi så vana vid kinderägg att en chokladkaka är något som betraktas som konstigt och hotfull, något som måste misskrediteras och smutskastas?

Inga kinderägg för mig tack, tacka vet jag en rejäl chokladkaka!