Lycka

Ja lycka är ordet när jag i går kväll satt framför tv'n och tittade på SVT's valvalka. När de första rösterna kom och den svarta sapeln steg upp till lite drygt 7% så känndes det väldigt bra i magen. En plats i EP är säkrad och om Lissabonfördraget går igenom kan det til loch med bli två.

Ja nu är en tid att glädjas och att fira. Men vi måste komma ihåg att detta inte är målet, detta är bara första biten. Om alla som röstade på oss i går skulle rösta på oss i nästa riksdagsval så skulle det räcka till strax under 4%. Vi måste med andra ord fortsätta vårt arbete. Låt vår seger i går bli till en morot, låt den visa oss att vi kan!

Som parti har vi många styrkor. Vi använder oss av alla i partiet, alla är med och alla kan få en uppgift om de så vill. Det finns ingen grå massa om man inte själv väljer att sälla sig till den. Inför valet i går så tog så många i partiet på sig uppgiften att hjälpa oss att nå den seger vi fick. De har skrivit om partiet i sina bloggar, de har pratat med sina vänner och familj, da har hjälpt till att ge svar på påståenden som har varit osanna och anklagelser som riktats mot oss av andra deltagare och media, de har stått i regn och blåst på stan och delat ut information och prata med vanliga människor, de har sett till att våra valsedlar har funnits på röstställen i hela landet och de har gått och röstat på sitt parti. Det är detta som gör piratpartiet stora, det är dessa människor som vet att de gör en skillnad, som lägger ner tid och engagemang i partiet som segern i går tillhör. Detta är vår största tillgång och med hjälp av alla dessa människor så kommer vi att nästa år fira en ännu större seger.

Men låt oss se upp för de svarta hål som ligger utlagda framför oss. Detta är inte rätt tid att slappna av och tro att allt löser sig. Vi ska inte sluta som Junilistan, vi ska göra våra frågor hörda även efter Eu-valet. Våra frågor är grundläggande och gränsöverskridande och vi kommer inte att tysta dra oss tillbaka. Låt oss nu fortsätta att växa och bli bättre, låt oss ta lärdomm av våra misstag i denna valrörelse och låt oss utvecklas till ett bättre och större parti som kommer att utmana de andra partierna i nästa års maktkamp.

Men nu så ska vi njuta av segern och samla nya krafter inför nästa kamp. Piratpartiet är nu inte längre ett parti som kan ses som en pajas, vi har visat att människor är intresserade av våra frågor. Hur mycket media och andra partier än försöker förringa vårt resultat så kan de inte ändra på det. Över 7 % av de som gick till val i går visade att de står bakom oss. Nu mina vänner har vi inte bara partiet att slåss för, nu har vi väljare, folk som tror på oss, som vi inte får svika.

Ett stort GRATTIS till alla piratpartister och anhängare!!!!

Politikerbloggens stora sensation...

... om Christian Engström kommer in i EP ska han anställa Rickard Falkvinge som assistent.

Ja vilken skandal... Att en euraopaparlamentariker anställer valfri assistent, hurkna detta få förekomma!

Nej alvarligt talat, jag förstår verkligen inte sensationen i ovanstående senario. Rick är kvalificerad och en duktig politiker, varför skulle han inte kunna vara till stor hjälp? Finns det något som jag inte vet om som gör honom olämplig?

För bara ett par dagar sedan så var det stora rubriker i Expressen om att Rick levde på allmosor, donationer som skänktes till partiet. Om han nu blev assistent åt Christer så skulle han få en lön, är det helt plötsligt dåligt? Var inte almosorna dåliganyss? Vad ska karl ta sig till för att göra gammelmedia nöjda? Ta ett jobb på konsum? Jag skulle vilja se Fredrik eller Mona ta ett jobb på konsum i stället för att få löner från staten och sina partier...

Längre ner i bloggen anklagas Amelia Andersdotter för att nolltaxera, jag antar att de vill att det ska låta som att ännu en i partiet måste leva på allmosor. Nu är det så att Amelia studerar, på den tiden jag studerade så nolltaxerade jag också eftersom CSN stöd inte taxeras.

Så deras stora nyhet är att en ev euparlamentariker kommer att anställa en kvalificerad assistent och att en studen nolltaxerade förra året. Ja jag säger då det, om någon kan gräva fram våra mörka hemligheter så är det politeiker bloggen. Bast att sätta ett extra hänglås på gaderoben med skelettet i...

Från pr-genier till osynliga.

Ja Lena Mellin har svårt att bestämma sig vad hon tycker om piratpartiet. Här om dagen skrev hon att vår framgång berodde på alla pr-genier som satt och bloggade (jag tackar ödmjukast för denna fina titel). Men idag har hon tydligt ändrat sig. Idag är partiet osynligt, var alla pr-genier tog vägen vet jag inte. Hon kanske insåg att vi är helt vanliga människor och tyckte att vi inte förtjänade titeln längre... Ja det är snabba svängar innom välden av politik.

Hon börjar artikeln med att på peka att vi varken har valstugor eller att vi inte synts i tv debatter. Man skulle ju önska att åtminstonde så lätt kontrollerbara fakta kunde vara rätt.
Jag har besökt en valstuga och vet att det finns fler runt om i landet, visst erkänner vi att de förmodligen inte är lika många som hos s eller m men de är ofta vacker lila....
Angånde tv debatterna så tror jag att jag i ett tidigare inlägg har länkat till åtminstonde tre stycken. Även om jag kan hålla med om att endast en av dem är så seriös som den borde ha varit. Men detta beror inte på piratpartiet utan snarare på de begrännsningarna som tv-bolaget satt upp.
Två fakta fel fyra rader in i artikeln...

Lite längre ner i artikeln så menar hon att vi kommer att koncentrera oss på fildelning och internet integritet. Det är ju inte helt fel, men inte helt rätt heller. Ibland önskar jag att man kunde tvinga journalister som skriver repotage om PP att åtminstonde läsa igenom partiets principer. För alla dem som inte orkar ta sig in där och läsa så kan jag klistra in ett grundläggande citat:

Piratpartiets värdegrund bygger på tre grundläggande värderingar; att den personliga integriteten måste skyddas, att kulturen måste släppas fri och att patent och privata monopol är skadliga för samhället.

Så våra ståndpunkter räcker längre än till fildelning och internet, det råkar bara hända att integriteten på nätet just nu ligger illa till. Det handlar om prioriteringar.

Sisst men inte minst så vill jag faktiskt hålla med Lena, hon skriver:

I debatten ställde SVT:s Karin Hübinette en rad ganska enkla frågor som skulle besvaras med ja eller nej av deltagarna. Klarade de uppgiften? Nix pix.
Politik handlar om att ta ställning. Då kan man inte, som Marita Ulvskog, svara nja på frågan om svenskt snus ska få säljas i hela EU och inte bara Sverige. Det blir fånigt.

För en gång skull kan jag säga, Bra skrivet. Läs citatet igen och säg sedan varför det är negativt att PP klart och tydligt förklarar vilka frågor de stöder och vilka frågor de låter de som kan mer om dem ta hand om. Från oss kommer det inget nja, från oss kommer det ett tydligt svar.

Lite rätt och lite fel...

... ja det blir en enda röra när Mats Knutson ska kommentera piratpartiet i SVT's Aktuellt nu i kväll. Det hela börjar ganska bra med att han erkänner att det är lite underligt att PP stängs ute från slutdebatten, men han tror att det i slutändan kommer vara till vår fördel. Så lång är jag med, jag kan hålla med om det påståendet.

Men sedan börjar det rulla utför och det tar inte slut. Knutson säger:

För de står ju igentligen bara för en enda sak och det är ju fildelningen.

Ja vad ska man säga? Man hade ju hoppats att en politisk komentator hade varit bättre påläst. I alla fall att han kanse hade brytt sig om att sätta sig framför datorn (ja jag vet att det är ett hemskt verktyg för terrorister) och tittat på partiets hemsida. Eller kanske läst en och annan blogg (ja det innebär ju ännu mer tid framför den där hemska datorn). Ska man nu uttala sig om ett partis ideologiska grund som "oberoende" (jag använder ordet lite löst) komentator så borde man ta reda på fakta.

Han menar även att de andra partieran inte får någon chans att kritisera vår politik. Nej det har vi ju märkt... (irroni) Det har ju varit idelt hyllningar både från höger och vänster på senaste tiden.

Ja vad ska man igentligen säga? Jag hoppas att vi tas på större allvar efter valet, vi får helt enkelt bivisa vad vi går för. Så nu är det dags för piraterna att hugga i. Målet har inte nåtts på söndag, nej söndag är bara början. Målet ligger i integritet och rättigheten till ett privatliv.

Kvalité inte kvantitet

Hur många gånger ska piratpartiet bli ansatta för att man väljer att satsa på frågor som man är insatt i och är duktig på? Vi blir allt som oftast kallade för enfrågeparti, trotts att vi i alla fall driver tre huvudfrågor, kanske vore det lite bättre att kalla oss fokusparti. Vi fokuserar där vi ser att problemet finns. Vi vet att vi inte kan fokusera på allt eller vara experter på allt. Så vi fokuserar på det vi kan. Detta gör inte att väljarna som väljer PP är idioter, eller inte fattar vad de röstar på. Tvärt om så har de till skillnad mot de flesta vaneröstare taget ett medvetet beslut om att rösta på PP, ofta efter att ha läst på ordentligt i de frågor som PP driver. Hur många av de som röstar på S och M har läst deras program?

Visst skulle PP kunna lova vitt och brett att hjälpa miljön, stoppa knarket och massa andra trevliga saker. Vi skulle kunna utöka vårt program i oändlighet, men ärligt talat, borde vi inte satsa på kvalité framför kvantitet? Handlar det inte om vem som håller sina löften bäst framför vem som kan komma på flest löften?

För att förtydliga varför det inte är ett problem, utan en fördel, att rösta på ett ärligt parti så låt oss göra en jämförelse.

Du ska ut och äta middag, du får välja mellan två kokkar som satt ihop var sin meny med begränsad budget.
Den förste kocken funderar på vad gästerna vill ha och skriver en meny; förrätt blir foi gras på rågbröd, huvudrätt blir en rådjurssadel med massor av färska primörer och till efterrätt så blir det champagnemosse på belgiskchokladspegel.
Den andra kocken tittar på budgeten och inser att den inte är så stor och inser att han bara kan lova en rätt, resten av menyn måste han bestämma när han vet hur mycket pengar han får över. Så han skriver bara ut sin huvudrätt som blir helstekt fläskfilé med färskpotatis och svampstuvning.

Så kommer det gäster och tittar på de båda menyerna. En tänker att det vore spännande att prova foi gras och väljer den förste, en annan älskar choklad och väljer därför också den första. Andra tänker att det är bättre att välja det man vet var det blir och väljer därför också den första kocken.
Men en del tycker att det finns inget godare än stekt fläskfilé, så de väljer kock nummer två. De blir hånade av de andra för de vet ju inte var de till för och efterrätt. Men de är nöjda så länge de får sin fläskfilé.

Nu åker kockarna till affären. Den andra kocken köper det han behöver till sin huvudrätt och tar sedan resten av pengarna och improviserar ihop en för och efterrätt som han blir nöjd med. Den första kocken inser i affären att pengarna aldrig kommer att räcka till allt det han vill ha. Han väljer precis som kock nr två att satsa på huvudrätten och byter ut för och efterrätt mot billigare alternativ.

När de så serverar maten så kommer omkring 60% av den förste kockens kunder bli besvikna, de valde honom för hans för och efterrätter men får något helt annat. Bara 30% blir nöjda eftersom de valde efter huvudrätten.
Hos den andra kocken så är 100% nöjda, de fick vad de bad om och därför var de nöjda. På det hela är de glada att kocken var ärlig redan från början så att de visste vad de fick.

Min röst är redan lagd, och det känns tryggt att jag vet vad jag röstade på. Jag röstade för personlig integritet och det är precis vad min röst kommer att användas till.

Politiker är som kinderägg

Det är kanske inte den vanligaste jämförelsen men den kom till mig när jag stod i kön på Willys. Bakom mig stod en barnfamilj med en liten son som så gärna ville ha ett kinderägg. Mamman försökte i det längsta att hålla ut och sa till slut "Du får ju ändå aldrig den leksaken du vill ha".

Så visst är många politiker som kinderägg. I valtider lockar de oss med söta och goda vallöften, precis som barnen lockas av den goda chokladen och den förväntade roliga leksaken. Vi kan omöjligt stå emot utan lägger vår röst på dem, vi köper ägget och mumsar i oss chokladen. Sedan när valet är över och rösterna är säkrade så kommer överraskningen som inte alls är den man ville ha. Istället för den där häftiga grävmaskinen som man skulle få sätta ihop själv får man en liten groda med solglasögon i plast. I stället för det som så ädelt lovades innan valet är bortglömt och i stället dimper FRA, IPRED och andra läskiga otäcka överraskningar ner i knät.

Konstigt nog så är det just piratpartiets ärlighet som ofta angrips från olika håll. När partiledaren och den översta kandidaten till EP är ärliga med bland annat sina finansiella villkor så anklagar man dem från allt i från att vara lyckosökare till att vara tiggare. Ärligt talat så är det uppfriskande att någon skriver ut vilken leksak som finns i ägget!
Det samma gäller med alla som ropar och skriker om att PP är ett enfrågeparti (vilket inte stämmer alls utan snarare är vi ett trefrågeparti). Även här så är partiet helt enkelt ärliga och säger att ingen kan vara expert på allt. Det finns de som kan miljö, ekonomi och annat bättre än vi och därför är vi villiga att lyssna till dem. Vi erkänner att vi är riktigt duktiga på det vi säger att vi kan och att vi anser att det är det mest grundläggande för alla demokratiska samhällen. Har det helt plötsligt blivit omodernt att vara ärlig? Är vi så vana vid alla vackra löften att vi inte kan föreställa oss att en politiker kan vara ärlig? Är vi så vana vid kinderägg att en chokladkaka är något som betraktas som konstigt och hotfull, något som måste misskrediteras och smutskastas?

Inga kinderägg för mig tack, tacka vet jag en rejäl chokladkaka!

Utestängda från gammelmedia

Läste precis i DN att piratpartiet inte får vara med i den stora slutdebatten som SVT håller i. Jag skulle önska att jag kunde säga att jag är förvånad men tendenserna har varit de samma genom hela valkampanjen. Piratpartiet har hela tiden fått nöja sig med som bäst en plats i utkanten.

Gång på gång har partiet fått debattera med andra små partier så som F! och SD under en liten kort stund mot slutet av ett program. Det mönstret har framgått både i SVT's Agenda och TV4as Kvällsöppet med Ekdal. Båda "debatterna" har karakteriserats av kaose och tidsbrist. Ingen av dem gav igentligen en väljare information om vad denne kunde vänta sig från något av parterna. Trotts detta gjorde Christian Engström från PP väldigt bra ifrån sig och behöll sitt lugn. Efter dessa tillfällen har han dock fått chansen att möta mer värdiga motståndare, dels i Studio ett på P1 och dels i Godmorgon Sverige på SVT.

Men nu så anses det inte att PP har gjort ett tillräkligt stor frammarsh för att vara med slutdebatten. Det räcker tydligen inte med att opinjonsundersökningarna ger oss någonstans mellan 4 och 8%. Så varför ska vi bry oss? Varför är det så viktigt att vara med? Jag ser flera orsaker.
Dels så kommer förmodligen flera av de som inte har bestämt sig för vad de vill rösta titta på programet och de kommer då inte att se vår sida. Det kan kosta oss väljar.
Dels så "anklagas" vi för att vara för mans inriktade och använda medier som främst tilltalar männen för att föra ut vårt budskap. Inte undra på säger jag när vi inte får vettiga chanser att framföra våra åsikter i mer traditionell media.
Dels så är det helt enkelt logiskt att väljarna ska få höra vad vi kommer att tillföra EP. Som det ser ut i nuläget kommer vi att få in i alla fall en person i EU som representerar Sverige, borde då inte Sverige få veta vem vi är?

Nåja, innan vi gråter oss till sömn i natt så kan vi trösta oss med att när SVT tog till samma tjuvknep för Junilistan i förra Eu-valet så ledde det till att de på valdagen fick en hel hög med extra röster i sympati. Så kanske borde vi skicka ut en fruktkorg till SVT och tacka för de två extra platserna i EP som de precis har ordnat åt oss ;).