Kvalité inte kvantitet

Hur många gånger ska piratpartiet bli ansatta för att man väljer att satsa på frågor som man är insatt i och är duktig på? Vi blir allt som oftast kallade för enfrågeparti, trotts att vi i alla fall driver tre huvudfrågor, kanske vore det lite bättre att kalla oss fokusparti. Vi fokuserar där vi ser att problemet finns. Vi vet att vi inte kan fokusera på allt eller vara experter på allt. Så vi fokuserar på det vi kan. Detta gör inte att väljarna som väljer PP är idioter, eller inte fattar vad de röstar på. Tvärt om så har de till skillnad mot de flesta vaneröstare taget ett medvetet beslut om att rösta på PP, ofta efter att ha läst på ordentligt i de frågor som PP driver. Hur många av de som röstar på S och M har läst deras program?

Visst skulle PP kunna lova vitt och brett att hjälpa miljön, stoppa knarket och massa andra trevliga saker. Vi skulle kunna utöka vårt program i oändlighet, men ärligt talat, borde vi inte satsa på kvalité framför kvantitet? Handlar det inte om vem som håller sina löften bäst framför vem som kan komma på flest löften?

För att förtydliga varför det inte är ett problem, utan en fördel, att rösta på ett ärligt parti så låt oss göra en jämförelse.

Du ska ut och äta middag, du får välja mellan två kokkar som satt ihop var sin meny med begränsad budget.
Den förste kocken funderar på vad gästerna vill ha och skriver en meny; förrätt blir foi gras på rågbröd, huvudrätt blir en rådjurssadel med massor av färska primörer och till efterrätt så blir det champagnemosse på belgiskchokladspegel.
Den andra kocken tittar på budgeten och inser att den inte är så stor och inser att han bara kan lova en rätt, resten av menyn måste han bestämma när han vet hur mycket pengar han får över. Så han skriver bara ut sin huvudrätt som blir helstekt fläskfilé med färskpotatis och svampstuvning.

Så kommer det gäster och tittar på de båda menyerna. En tänker att det vore spännande att prova foi gras och väljer den förste, en annan älskar choklad och väljer därför också den första. Andra tänker att det är bättre att välja det man vet var det blir och väljer därför också den första kocken.
Men en del tycker att det finns inget godare än stekt fläskfilé, så de väljer kock nummer två. De blir hånade av de andra för de vet ju inte var de till för och efterrätt. Men de är nöjda så länge de får sin fläskfilé.

Nu åker kockarna till affären. Den andra kocken köper det han behöver till sin huvudrätt och tar sedan resten av pengarna och improviserar ihop en för och efterrätt som han blir nöjd med. Den första kocken inser i affären att pengarna aldrig kommer att räcka till allt det han vill ha. Han väljer precis som kock nr två att satsa på huvudrätten och byter ut för och efterrätt mot billigare alternativ.

När de så serverar maten så kommer omkring 60% av den förste kockens kunder bli besvikna, de valde honom för hans för och efterrätter men får något helt annat. Bara 30% blir nöjda eftersom de valde efter huvudrätten.
Hos den andra kocken så är 100% nöjda, de fick vad de bad om och därför var de nöjda. På det hela är de glada att kocken var ärlig redan från början så att de visste vad de fick.

Min röst är redan lagd, och det känns tryggt att jag vet vad jag röstade på. Jag röstade för personlig integritet och det är precis vad min röst kommer att användas till.