tisdag 26 maj 2009

Internetfrihet

Det hela började när EU-valet knackade på dörren. I grunden är jag något av en idealist och anser att man som medborgare är skyldig att göra sin röst hörd. Om inte vi formar vårt samhälle, vem ska då göra det? Så jag skulle rösta, men ingen av de "gamla vanliga" partierna lockade. Ett tag snuddade jag vid tanken på att rösta blankt, den lockade inte alls. Så valet föll på att ta reda på vad alla de små partierna stod för. Som de flesta andra hade jag hört talas om dem, men visste inte riktigt var de stod.

Så jag vände mig till internet och de olika hemsidorna. Vad jag hittade är mindre intressant än att jag verkligen hittade något. Jag är tillräckligt gammal för att minnas hur det var utan internet. Ja jag är inte så uråldrig som det låter. Datorn gjorde intrång i mitt hem när jag var omkring 12 år, men det dröjde säkert fem år till innan internet följde. På den tiden var det ett ostadigt och långsamt modem. Jag tillhör kanske en av de sista generationerna som kommer att minnas hur plågsamt faktasökandet var innan internet.

Biblioteket var bästa chansen, förutsatt att du hade möjlighet att ta dig dit under öppettiden och att de valde att ta hem ordentligt med böcker i det ämne du letade efter. Din möjlighet att hitta information var hela tiden styrd av andra, de som köpte in böcker på biblioteket eller i bokhandeln, de som valde vilka artiklar som skulle publiceras i de olika tidningarna osv. Men med internet så släpptes informationen fri, på gott och ont. Idag kan alla göra sin åsikt hörd. Letar jag efter fakta så behöver jag inte lägga mitt hopp till mitt lokala bibliotek. Jag kan själv söka reda på de böcker/tidskrifter/publikationer jag behöver och ofta kan jag få dem hem i brevlådan. Det finns inte längre någon som begränsar vad jag kan läsa.

När jag iakttar ungdomar som är uppväxta med internet idag så slås jag ofta av en sak: De är utomordentligt skickliga källkritiker. De sorterar sig igenom hemsidor, bloggar och andra informationskällor med en effektivitet som förundrar mig. Trotts att jag under fem år har drillats i konsten på högskolan så känner jag mig underlägsen de här naturbegåvningarna. De kan skilja agnarna från vetet.

Men vår frihet på internet håller på att begränsas. Fildelningen är nu förbjuden och många sitter hemma i stugorna och säger att friheten på internet inte kommer att drabbas. Tvärt om, första steget är taget, vad blir det andra? När man i skolan diskuterade åsiktsfrihet så fick man lära sig att man inte kan förbjuda ens de mest kränkande åsikter eftersom man då var på väg utför en brant backe utan broms. Vem bestämmer vilka åsikter som är bra och dåliga och när sätter amn stopp?

Det samma gäller vår frihet på internet. Fildelning må kanske se ut som ett litet och obetydligt steg, men det är likväl ett steg. Vad säger att det stannar här? Just nu är det fildelning som är boven, det oacceptabla, det som är fel. I morgon kan det vara något helt annat. Steget är taget och det är nu vi måste protestera, inte i morgon, inte om ett halvår. Vi måste markera nu att det är oacceptabelt och att vi vill ha kvar internetfriheten. Vi vill inte gå tillbaka till den tiden då vårt informationsflöde begränsades av vissa. Informationen tillhör oss alla, alla ska ha lika rätt att ta del av den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar