söndag 31 maj 2009

Att tjuvkika på historien

Genom vår historia kan vi förutspå framtiden, sa någon intelligent människa någon gång. Och det ligger sanning i det påståendet. Historien och jag är polare, inte för att det på något vis innebär att jag kan se in i framtiden. Men jag ser likheter, gemensamma drag, både i stor och liten skala.

Lars Gustafsson drog historiska paralleller när han "kom ut" som piratpartist. Jag tänkte berätta en historia som inte ska tolkas som att jag gör en direkt jämförelse med dagens värld. Utan den ska mer ses som en inspirationsberättelse, vad som kan hända när små människor gör stora saker.

För lite mer än tre tusen år sedan höll bronsåldern på att ta slut runt medelhavet. Utsträckt runt havet låg flera stora kungadömen som vart och ett styrdes av en maktelit där kungafamiljen stod högst i rang. Tidens viktigaste vapen i de stora slagen som ägde rum var krigsvagnar dragna av en eller två hästar och bemannade med en kusk och en bågskytt klädda i ringbrynja från topp till tå. Ekipagen var snabba och effektiva och på den tiden trodde man de var ostoppbara. Men så runt 1200f.Kr hände något som skapade förändringar som ledde världen i en helt ny riktning. Utan någon större förvarning började de stora städerna och de vackra, utsmyckade palatsen att ödeläggas eller överges. På ruinerna finns spår av jordbävningar, men endast jordbävningar kan inte få människor att överge hundraåriga, ja till och med tusenåriga, traditioner. Jordbävningar hade drabbat städerna förut och man hade återuppbyggt dem. Nej något annat bidrog till att de stora kulturerna runt medelhavet dog ut en efter en. Spåren efter vad det var hittar vi på väggarna i det Egyptiska templen i Medinet Habu och Karnak. Där finns det att läsa om "The sea people".

Sjö folket var enligt egyptierna sju stycken fruktade stammar som drog omkring i medelhavet förmodligen på jakt efter land att erövra och bosätta sig i.
Så vem var dessa sjö människor? Sanningen är att vi inte vet så mycket om dem förutom det vi kan läsa på väggarna som egyptierna dekorerade och i ärlighetens namn så var de mer intresserade av att framhäva deras egen seger över dessa sjö folket än att ge historiska fakta till eftervärlden. Forskarna idag tror dock att dessa människor var legosoldater som de olika mäktiga rikena hade använt i de krig som härjade i medelhavet. Men på grund av långvarig fredstid så stod de sysslolösa och utan riktiga befälhavare. Troligen så var de missnöjda och kanske till och med bittra över att gå sysslolösa och inte ha någon inkomst. Steget till att bygga upp en revolution var inte långt borta. De ville ha sitt eget land och de ville förmodligen ha ett litet startkapital.

Dessa människor var vältränade soldater, troligen veteraner från flera krig. De visst vad de gjorde. Men bilderna som beskriver dem visar att de var vanliga fotsoldater. De bar en lätt läderjacka, en liten rund träsköld som var klädd med skinn och en hjälm som troligen var mer till dekoration än för skydd. Hur kunde dessa män tävla mot dåtidens stormakter med deras krigsvagnar som ansågs vara oförstörbara? Troligen ligger svaret i deras erfarenhet, de viiste vad de kämpade mot, de hade tidigare stått sida vid sida med stridsvagnar. De visste hur offantligt effektiva de var men även vilka deras svaga punkter var. För en stridsvagn har svagheter.

För det första så blir det problem så snart terrängen blir ojämn och stenig, stötdämpare och terränghjul var okända begrepp på den tiden... Men den största svagheten var hästarna. Sjö människorna använde sig av korta kastspjut som tidigare endast hade använts för jakt. Syftet var inte att skada kusken eller bågskytten eftersom båda var klädda i ringbrynjor. Nej målet var hästen. Dödade man eller skadade man hästen så blev ekipaget stillastående och kuskens och bågskyttens ringbrynja gick från att ha varit ett utmärkt skydd till att bli tunga, otympliga kläder som gjorde det näst intill omöjligt att fly eller vara effektiv i en närstrid. När detta väl upptäcktes kunde de stridsvana sjö folket ta upp striden med elitens armeer och efter vad vi kan se så var de väldigt effektiva.

De lämnade ödelagda städer och riken efter sig. Det finns till och med en lertavla som har hittats i en av städerna som plundrats. Meddelandet var enkelt men desperat:
Far, männen i båtar har kommit och härjat mitt land. Om du ser att de är på väg så skicka bud.

Lertavlan lämnade aldrig fram sitt budskap, den hittade inuti en ugn där den lagts för att härdas...

Sjö folket fortsatte sitt tåg genom hela medelhavet och mellanöstern. De stannade inte för än i Egypten. Egypten var ett av de största och mäktigaste rikena på den tiden. De hade en fördel som de andra inte hade haft: de visste vad som var på väg. De hade fått information från sina allierade som hade drabbats av sjö folket och de gjorde precis samma sak som sjö folket hade gjort med stridsvagnarna. De tog reda på sin fiendes svagheter och trots fiendens namn så var svagheten vatten. I ett stort sjöslag så slog egyptierna ner sjö folket och ristade sedan in sina stora bedrifter i tempelväggarna. Vad som hände med sjö folket vet ingen men troligen så slog de sig ner i de rikena de hade plundrat och ödelagt. Enligt vissa källor skulle en lite större falang ha bosatt sig i dagens Israel.

Bakom sig lämnade de ett ödelagt medelhav. Men genom sina handlingar så hade de effektivt berövat makteliten dess makt. Kvar finns bönderna och hantverkarna och alla de andra "vanliga människorna". I det klimatet hände några av vår historias mäktigaste framväxter. Mitt i detta reste sig det klassiska Grekland med sina statssamhällen och med dem så lades grunden till det vi i dag kallar demokrati. På grund av ett fåtal "små" människors nya ideer och deras tro på dessa ideer så skapades möjligheten för demokratiskt tänkande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar